Trots den ökade digitaliseringen är det fortfarande mycket som fraktas kors och tvärs genom landet I fysisk form. De senaste två vintrarna har med all önskvärd tydlighet visat att tågen inte är pålitliga transportmedel, och även under sommaren har tågtrafiken dragits med stora problem.
Inom städerna är budbilar också många gånger ett bra alternativ. De kan ta betydligt mer last än ett cykelbud, och i Stockholms innerstad har den civila biltrafiken minskat till följd av trängselavgifterna och bristen på parkeringsplatser, vilket ökat framkomligheten för budbilar. Många budbilar körs dessutom på miljövänliga bränslen, som el, etanol eller biogas. Det finns Bud Stockholm, Göteborg eller Malmö, och också i många andra svenska städer. De stora budfirmorna kan dessutom ordna transporter mellan städer.
Att köra budbil är ett serviceyrke som är jämförbart med att köra taxi. Det ställer stora krav, framför allt på lokalkännedom. Visst har de flesta budbilar GPS nuförtiden, och många människor äger numera smartphones med GPS-funktion, men en GPS visar inte alltid rätt väg. Budbilsförare går därför framför allt på lokalkännedom. GPS:er kan trots detta vara användbara för att ge någon de exakta koordinaterna, då vet man var en viss person befinner sig, om det är honom eller henne man ska ha tag i. Vare sig man använder GPS eller inte lär man sig ganska snabbt att hitta på de allra flesta ställen när man kör budbil, även om man inte lär sig varenda gata i varenda förort och industriområde i de större städerna.
Slutligen måste man som budbilsförare vara beredd på att något oväntat alltid kan inträffa. Något kan gå fel med bilen, man kan tvingas stanna och hjälpa någon som råkat ut för en olycka. Det ställer krav på förmågan att vara kreativ och improvisera.